Badhusvikens Båtklubb bildades 1992 för att ge dem som då av Fritid Stockholm hyrde bryggplats i Badhusviken möjlighet att även i fortsättningen få tillgång till denna fina småbåtshamn. Klubben kunde 1993 köpa bryggor och pontoner m m samt arrendera erforderlig mark och vattenområde.

Titta på vägbeskrivningen för att se hur du hittar till oss.

Hamnen ligger längst in på Gålö´s nordvästsida, vilket snarare är en liten insjö som ligger mycket naturskönt och skyddat av ett högt berg på sydsidan. Inloppet till viken är ett smalt sund med minsta djup av 2,0 m. Djupet i viken är annars c:a 7 m.

Hastighetsbegränsningar i sundet är 3 knop och hamnområdet i övrigt 5 knop.

Under 1993 påbörjades viss upprustning av bryggorna samt anläggning av en bilparkeringsplats för klubbens medlemmar, även avsedd som framtida vinteruppläggningsplats för småbåtar. En förrådsbyggnad med vaktlokal och en toalettbyggnad har anskaffats.

El finns på alla bryggor. Dricksvatten finns vid en utrustningsbrygga. Sjösättningsramp finns för trailerbåtar. Klubben har även anslagstavla för meddelanden vid den allmänna parkeringsplatsen.

Varje medlem betalar en fast insats oberoende av den bryggbredd som medlemmens båt kräver. Insatsen återfås vid utträde. Vidare betalas en årlig bryggavgift och medlemsavgift samt en inträdesavgift.

Alla medlemmar med båtplats håller med egen boj och bojförankring om inget annat överenskommits. Klubben har en bojeka.

Varje medlem i klubben förbinder sig att följa klubbens stadgar och föreskrifter såsom hamnbestämmelser och el-instruktioner.

Hamnområdet bevakas under våren-sommaren-hösten enligt de regler som bestäms vid årsmötet.

Klubben har endast sommarplatser.

BBK’s hamn. Brygga 1 ligger överst till vänster efter land i satellitbilden av hamnen.
Brygga 2 ligger nere till höger efter land.
Den korta pontonbryggan heter brygga 3 och den långa heter brygga 4.

 

Badhusviken och Gålön

Gålö är ett ca 3800 hektar, varav land 1750 hektar, stort område och är egentligen en halvö där landhöjningen fått ön att växa ihop med fastlandet. Gålö är ett populärt fritidsområde med ca 1 miljon besökare per år.

Strax innan avtagsvägen ned till Badhusviken så passerar man Stegsholms gård där man under sommarmånaderna kan ta en fika med hembakat bröd.

Det medeltida, 1200-talet, godset Stegsholm köptes år 1860 för att driva ”Prins Carls uppfostringsinrättning för fattiga och vanvårdade barn”. För köpeskilling 75 000 riksdaler fick man i stort sett hela Gålö. 1939 upphörde den verksamheten. 1941-68 drevs en jordbruksskola vid Stegsholm.

1948 såldes merparten av Gålö till Stockholms stad, som uppförde uthyrningsstugorna i Badhusviken och vid Skälåker på 1950- och 1960-talet.

Köpeskillingen för Stegsholm samt flera donationer från välbeställda privatpersoner placerades i en stiftelse, Gålö-stiftelsen, med syftet att stödja och uppmuntra begåvade ungdomar i StorStockholm.

1998 införlivades Gålö i Skärgårdsstiftelsen.

Sedan 2006 är större delen av Gålö skyddat som naturreservat med undantag av Oxnö militärområde och Sunnansund: När ryska kosacker 1719 var på väg att landstiga på Gålö för att lotsas vidare till Årsta slott lurades de på grund av en fiskargubbe. Som tack för hjälpen fick han en bit mark på Gålö, som än idag delvis finns kvar i samma släkts ägo.

Badhusviken har liksom stora delar av Gålö en historia som marin bas. Vid sälstationen, som ligger vid Mörudden på södra Gålö, tränade marinen tidigare sälar och berguvar att leta ubåtar. Under andra världskriget utnyttjades Badhusvikens skyddade läge som bas för flygvapnets torpedbombare av typ Heinkel He115, i Sverige kallade T-2. Byggnaderna och ramperna för att sjösätta planen finns fortfarande kvar.

På bilden nedan syns antagligen föregångaren till det som idag är brygga för bojbåten m.m. Bilden är troligen tagen under 1943, d.v.s. mitt under andra världskriget, från höjden ovanför dagens brygga 1.

Nio båtklubbar, fyra husvagnsföreningar, två tältföreningar och en koloniträdgårdsförening arrenderar mark på Gålö.

Referenser:

Nr 5, 2012 av Skärgårdsstiftelsens Väntidning ”Stångmärket” med text av Mats Wigardt (finns som pdf.).

För den som är intresserad av mer flyghistoria från Badhusviken rekommenderas boken ”Torpedflyget i Sverige” av Mikael Forslund.